Hade jag tur imorse, eller? Jomen visst hade jag tur, för när jag tog mig till bussen så hörde jag ljudet från bussen efter mig. Så jag vänder mig om mycket riktigt, visst var det busslinje 1 som kom där.

Jag stod vid korsningen Konstapelsgatan / Amiralitetsgatan vid en lyktstolpe och när bussen körde förbi, så stod jag och typ stirrade mot chaffisen.

Stannade han, eller? Nej, det gjorde han inte förrän vid busshållplatsen utanför SVEAS SERVICE och släppte på en passagerare där som stod och väntade på "rätt plats".

Lilla jag pinnade på som bara den och tänkte att: "hjälp, men han lär ju stänga dörrarna...blinka ut och sedan köra innan jag har hunnit fram."

Mina tankar var nog väldigt stora under den tiden som jag gick. Jag var till och med nästan på väg att snubbla och ramla när jag hade bråttom...men klarade ju mig, som tur väl var. 

Men han stannade godmodigt och väntade in mig. Och jag kunde ju inte låta bli att säga "tack så mycket" med andan i halsen.

Då sa han: "ja ja, jag var lite osäker på om du skulle med eller inte...för du brukar ju åka till Mariedal."

Helt otroligt att det finns så snälla busschaffisar ibland!