Idag hade jag återigen SÖNDAGSTIMMEN i kyrkan och det var ju då lite fler barn den här gången som var med än sist jag hade det. Så sammanlagt 6 stycken barn, och då är det ju betydligt roligare att ha det.

Förra vecka började vi läsa ur den nya "söndagstimmeboken", så jag fortsatte i den idag.

Den här texten läste jag:

En sorglig dag

"Välkommen till min värld", sa Gud till Adam. "Visst är den fin?"

"Välkommen till min trädgård", sa Gud till Eva. "Det här är den vackraste platsen av alla. Och jag vill att den ska vara ert hem. Sköt om djuren åt mig. Sköt om växterna. Och ät vad ni vill. Det finns gott om träd att plocka från."

Adam och Eva visste inte vad de skulle säga. De tittade på trädgården. De tittade på varandra. Och sedan log de världens största leende. Här skulle livet bli perfekt. Helt perfekt.

"Jo, en sak till", sa Gud. "Ser ni trädet där borta? Det där i mitten av trädgården Frukten Frukten på det trädet är inte bra för er, förstår ni. Om ni äter av den, så blir jag mycket ledsen. Och då blir ni tvugna att lämna den här underbara platsen."

Adam och Eva tittade på varann igen. De hade så många träd att välja på´, att det skulle bli svårt att låta bli bara ett. Och länge nöjde de sig med mjuka, saftiga päron, söta apelsiner med tjockt skal och runda, mogna meloner.

Så en dag kom ormen på besök. "Säg mig", sa ormen, "vilka träd får ni äta av?"

"Allihop", log Eva, "utom det i mitten av trädgården".

"Jaså?", sa den listige ormen. "Och varför får ni inte äta av det?"

"För att Gud skulle bli väldigt ledsen", svarade Eva. "Och vi skulle bli tvugna att lämna den här vackra platsen."

"Struntprat!" skrattade ormen. "Gud vill inte att ni ska äta av den frukten eftersom han vet att ni skulle bli lika kloka son han. Hur det känns att vara snäll - det vet ni. Men hur det känns att vara elak - det har Gud inte sagt något om. Ät frukten, så kommer ni att få veta hur det är, det också."

Eva tyckte att frukten såg underbart god ut. Hon hade undrat ibland hur den smakade. Och egentligen var det väl inte rättvist att det fanns saker som de inte fick veta.

Så hon plockade en frukt. Och åt en bit. Och gav åt Adam, så att han skulle smaka. Och genast upptäckte de hur det kändes att göra något elakt. De kände att de hade gjort något så dumt, att det knöt sig i magen. De blev röda av skam i ansiktet. Och istället för att springa och möta Gud när han kom på besök i trädgården nästa gång, så psrang de och gömde sig.

"Jag vet vad ni har gjort", ropade Gud sorset.

"Nu måste ni lämna denna underbara plats."

"Farväl", sa Gud till Adam. "Från och med nu måste du gräva i jorden för att få mat."

"Och när era liv är slut", sa Gud, "kommer ni att bli till jord igen. För det är av jord ni är gjorda."

Adam och Eva tittade på varandra. Sedan gick de sorgsna ut ur trädgården. De hade lärt sig vad det innebar att vara elak. Och det hade förändrat Guds goda värld för alltid.

Ikväll har det satts igång med CAFÉKVÄLLAR i kyrkan igen, trevligt och mycket rolig kväll.

Kvällen hade Jan & Kyra knåpat ihop med en massa lekar och annat smått & gott. Vi blev indelade i två lag och i mitt lag fanns: Linnéa & Sara & Jonna & Mats & Sofia & Linn.

Vi fick en hel massa stenciler med många knep & knåp på. Samtidigt som vi höll på med detta, så fick vi ta oss nåt att fika på, och då tog jag en fralla & pizzabröd. Sen till detta drack jag två stycken såna där BRAVO-juice (med sugrör till...hihi).

Gott-gott!  

Vid 21-tiden var det en mycket fin andakt i kyrksalen osh det fick avsluta kvällen med en hel del lovsånger som duktiga Charlotta spelade så fint gitarr till, och Jan spelade lite trumma i bakgrunden.

Mats läste en del fina citat och vissa bibeltexter med.

Men vet ni vad jag glömde ta med mig hemifrån? Joo, precis...kameran!

Åååh, jag la ju den på laddning för att jag sen skulle ta den med mig ikväll...men den kom ju aldrig med. Så därför inga bilder från denna kvällen. Typiskt!

/Kram & Godnatt

Ikväll har det varit TONÅR i kyrkan. HeHe, jag som ledare visste typ inte nånting vad som skulle göras. Men vi var ute och rensade ur källaren från en massa gammalt. Hittade bl a två stycken millitärtält och ett av dem fick tonårsgänget testa att resa och det gick ju bra efter mycket om och men, hihi!

Sen satte vi oss runt eldstaden och grillade korv plus att det även gjordes SKRABBELUCKER, vilket var himla gott. Inte ofta som man äter det...hihi!

Jag ska försöka hitta recept på det och lägga ut det här på min blogg!

Sist men inte minst, så hade vi ju andakt också som Stefan höll i och läste ur boken "Jag lutar åt Gud" av Tomas Sjödin.

Såhär såg det ut från början, innan tältet började byggas... (något mörk bild, tyvärr)

Och här är tältet färdigrest...

Här sitter vi runt eldstaden för att grilla korv och göra skrabbelucker....mmm, gott!

Idag hade jag den här terminens första SÖNDAGSTIMMEN för endast 2 stycken barn. Lite för lite barn, om man tänker på hur många som brukar vara med när jag annars har det...

Men jag läste ändå en text från boken och det var sista kapitlet ur denna underbara boken...så nu är den slut...ve och fasa!

HEJSAN POJKAR OCH FLICKOR!

Jag har en ny hobby. Trädgårdsarbete! Det finns inget som är så härligt som att räfsa lite i trädgården. Och jag är riktigt duktig på det också! Jag ska ställa upp i en blomstertävling på Gräs- och trädgårdsmässan. Min granne, fru Svensson, ska också ställa upp.

Men Peter Ärta talade om för mig att fru Svensson har förbjudet gödningsmedel i sitt trädgårdsland.

Jag var precis på väg att skvallra för domaren när Jerry stoppade mig. Han sa att han hade en historia som jag borde höra innan jag berättade det hela för någon.

STÅLPOJKEN OCH RYKTESOGRÄSET

"Tack så mycket för att ni lissnade på mig!" sa butlern Alfred som avslutning på det tal han just hade hållit på Grönsaksskolans informationsdag om yrkesval. "Jag skulle gärna ha stannat kvar längre men jag är jättetrött. Jag måste nog gå hem och ladda batterierna!"

SENARE SAMMA DAG...

"Hörde du vad herr Alfred sa?" frågade Otto Ellen på väg hem från skolan. "Japp", svarade Ellen, han sa att han skulle vara gå hem och ladda batterierna. Jag tror att Alfred ÄR ... EN ... ROBOT!"

Plötsligt hördes en röst från ingenstans.

"Vad sa du?"

"Vem var det som sa det där?" undrade Ellen, samtidigt som hon sänkte blicken och fick syn på ... ett TALANDE OGRÄS.

"Kom igen då, berätta hemligheten för mig", sa ogräset. "Har inte era föräldrar lärt er att ni ska dela med er?"

"Jo, vi fick reda på någonting om herr Alfred idag", förklarade Otto. "Vi tror att han är ... en robot!"

STRAX DÄRPÅ...

Ogräset dök upp i Peter Ärtars trädgård. Hon talade om för Peter att herr Alfred var en farlig robot. Inom kort var det ryktesspridende ogräset överallt i staden och upprepade samma sak för alla.

"Så vad är ett rykte?" undrade herr Nilsson.

"Ett rykte börjar med en historia", förklarade ogrädet. "Kanske är det sant, kanske inte. Men ju fler gånger det upprepas desto svårare blir det att förneka det. Och sedan blir det bara värre och värrre!"

Det var sant; varje gång någon i staden upprepade ryktet växte sig ogräset allt större. Snart hade det spridit sig över hela staden. Och det hade börjat med att Otto och Ellen bara hade berättat någonting som de trodde!

Ogräset spred sig kraftiga rötter som spräckte trottoarer och till och med tog sig igenom väggar. Om inte någontilng gjordes för att stoppa det här fruktansvärda ryktesogräset skulle staden förstöras helt och hållet!

Det fanns bara en sak att göra. Borgmästaren lyfte telefonluren och ringde till ... Stålpojken!

Stålpojken flög rakt ner under staden ... i jakt på ogräsets rötter. Men när Stålpojken stötte ihop med ogräset var hon så stor atrt han inte kunde besegra henne.

"Stålpojken behövde vår hjälp",  ropade Alfred, samtidigt som han sprang runt på stadens torg för att hitta frivilliga. Men ingen ville hjälpa Alfred eftersom alla trodde att han var en farlig robot. Stålpojken och hela staden var illa ute!

PLÖTSLIGT ...

"Ni kan inte stoppa mig!" ropade ogräset, och for upp genom asfalten och tog tag i Alfred. Hon var nu större än det högsta huset i staden.

SAMTIDIGT ...

Ottos pspps frågade barnen vad det var som hade hänt egentligen.

"Jo, vi hörde herr Alfred säga att han behövde ladda batterierna", förklarade Ellen. "Vi trodde att han var en robot."

"Herr Alfred är ingen robot", sa pappa Sparris. "Han är en väldigt trevlig man."

I samma stund som han sa de fina orden blev ogräset till vacker grönska.

Snart började hela staden säga fina saker fina saker om Alfred, och ryktesogräset förvandlades till fantastiska blommor överallt.

"Gud vill inte att vi ska säga saker som sårar andra, han vill att vi ska säga fina saker."

OK...

Så Jerry hade rätt. Inte ens Gräs- och trädgårdsmässans vinnarpokal är värd att sprida rykten om min granne, fru Svensson för. Även om det är så att hon har förbjudet gödningsmedel kommer inte juryn att få höra det från mig. De kommer säkert att upptäcka detsjälva i så fall.

Gud vill inte att vi ska säga elaka eller dumma saker om varandra. Gud vill att vi bara ska sprida fina ord.

Vilken fantastiskt fin församlingshelg vi har haft. Tonårsgänget tjuvstartade med att komma ut redan på fredagkvällen, sen kom vi "lite äldre" ut på lördagförmiddag och då började vi med att fika våran medhavda fika-korg.

Sen därefter så samlades vi i samlingssalen och hade lite info vad dagen skulle innehålla.

Senare så fick vi gå ut två och två. Den ena hade fastbundna händer och den andra förbundna ögon.

HeHe, jag hade förbundna ögon medans Sara hade sina händer fastbundna. Sen skulle vi göra en del saker som att gå runt och det var ju inte det lättaste. Jag tyckte att jag hade "full koll" ibland på vart vi var för någonstans, men ack så fel jag hade vid vissa tillfällen.

Säger bara en sak här: TACK gode Gud för synen!

Efter detta sen så var det lite samtal igen och sen en riktigt god LUNCH i form av kyckligfilé i någon god sås och pasta till det. Ja, det var ju självklart vanlig god grönsallad till också.

Sen var det tydligen BRÄNNBOLL som gällde för de flesta (fast jag var inte med...har ju varit med tidigare genom åren typ).

På kvällen sen var det en ANDAKT i form av "SPA för själen", som var väldigt fin och bra!

LITET BILDREGN av dagen!

Efter SPA för själen var det spelkväll för oss som stannade kvar över natten!

Alla var typ uppdelade i olika grupper eller lag och spelade spel. Kul!

På söndagen sen fyllde Julia 12 år, så kl 07:30 var vi uppe och uppvaktade henne med "vacker skönsjungande" sång. Och samtidigt fick hon ju då en hel hög med presenter.

Klockan 10 sen var det en avslutande gudstjänst och kyrkkaffe efter det och därefter bar det hemåt efter en helt underbart bra helg!

Ikväll har det varit ledarfest i kyrkan viket var trevligt med god mat och trevlig samvaro.

Skoj och träffa de andra ledarna med ibland. Visst, det gör man ju i övriga sammanhang...eftersom alla är ju med i församlingen, men alla ledarna var inte med ikväll.

Jag för min del är ju då ledare i TONÅR & SÖNDAGSTIMMEN.

Det var även en del ledare från scout också plus att gänget från UR (ungdomsrådet) också var inbjudna.

STYRELSEN var dem som bjöd på maten, så det var Sören & Lars som stod i köket och kockade ihop en kycklingrätt med ris & vanlig grönsallad. Riktigt gott!

Efterrätt serverades också glass & cocktailbär med kaffe.

Nu ikväll så samlades vi i kyrkan som var med på musikalen tidigare i somras, för att öva igenom det igen. Och det tog ganska så många timmar, närmare bestämt tre timmar.

Vi samlades kl 17:30 och började sjunga igenom alla sångerna först och dem satt faktiskt hyfsat bra. Nästan så jag blev lite impad av mig själv där ett tag att jag kunde de flesta utan noter.

HeHe, fast oftast så brukar man ju hänga med de andra också som sjunger och då är det ju i ärlighetens namn inte så svårt!

Efter att vi hade sjungit igenom sångerna, då var det dax att gå igenom det från allra första början med repliker och så.

Vi ska spela upp denna musikalen igen och då blir det på Sailet i Sailkyrkan!

Detta fikade vi söndagstimmeledare på igårkväll, när vi satt och planerade inför hösten. Någon sorts Foccacia av nåt slag, riktigt gott.

Sen serverades det kaffe (och jag har ALLTID mjölk i, annars blir det bläää)

Till kaffet var det dessa goa chokladbitarna...mums