Idag fick vi till det, Linnéa och jag. Vi hade söndagstimmen ihop med två barn, så ett barn var kan man väl säga. Trodde väl i början att det inte skulle komma några barn alls, men jag börjar tro att barnen vet om att jag har söndagstimmen så därför kommer de inte. Äsch, nej så är det nog inte. Men det var ju Linnéas första gång och jag skulle visa henne lite hur det går till, så lite småtrist att inte det var så många barn ändå.

Denna texten lästes idag:

EN KRUKA OCH ETT KRUS

Elia överlevde länge i sin Restaurang Korpravinen. Men eftersom det inte regnade torkade bäcken så småningom ut.

"Vad händer nu då?" ropade Elia till Gud. "Jag kommer att dö av törst om jag stannar här!"

"Kom ihåg att jag är den sanne guden", sa Gud. "Jag är inte någon staty gjord av grenar och stenar. Jag har planerat allting. Det finns en änka som bor i Sarefat, inte långt härifrån. Gå dit och be att få stanna hos henne. Hon kommer att ta hand om dig."

Så Elia gick till Sarefat, och där fann han en änka som gick och plockade pinnar på marken.

"Ursäkta", sa han till henne. "Kan jag få lite bröd och vatten är du snäll?"

Kvinnan slutade plocka upp pinnar och stirrade på Elia.

"Jag har inte något bröd", sa hon trött. "Allt jag har är en handfull mjöl i en kruka och lite olja i ett krus. Nu plockar jag några vedpinnar, så att jag kan gå hem och göra upp en liten eld. Jag ska blanda mjölet och oljan till en brödkaka som jag baksar på elden. Sen ska min son och jag äta brödkakan  och lägga oss ner och dö. För detta är allt vi har kvar."

Det var en sorglig historia, och Elia tyckte synd om änkan. Men sen kom han ihåg: Gud var den sanne guden. Inte någon staty gjord av stenar och grenar. Och Gud hade sagt till honom att änkan skulle ta hand om honom.

Så Elia sa till kvinnan vad hon skulle göra.

"Du måste lite på mig", sa han. "Jag tjänar den sanne guden och han har lovat att ta hand om oss. Baka en liten brödkaka åt mig av det du har i krukan och kruset. Sedan kan du baka en åt dig själv och din son. Jag lovar dig att det som finns i krukan och i kruset aldrig kommer att ta slut!"

Kvinnan litade på Elia. Hon gjorde vad han hade sagt åt henne. Och precis som han hade lovat så fanns det alltid lite mjöl och olja kvar, hur mycket mjöl hon än tog ur krukan, och hur myket olja hon än hällde ur kruset.

Så klarade sig Elia genom torkan, trots att den varade i tre hela år:

Med hjälp av korpar i en ravin, med olja och mjöl från änkans kruka och krus, och - mest av allt - för att han litade på den sanne guden och inte på någon staty gjord av stenar och grenar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ännu en fredag då det blivit ledsagning, under eftermiddagen som vanligt. Det första vi gjorde var att dra ut till BILTEMA för att jag trodde enligt att ha googlat lite att det skulle finnas reservdelar till toalettsitsen.  Men efter att både ha ko...

Nu så jag äntligen varit hos frissan och klippt mig idag, som jag har både väntat o längtat efter den här dagen!Gillar verkligen att få sitta i frisörstolen och bli ompysslad av frisören, som jag gillar allra BÄST!                  ...

Idag så har vi haft en som fyllt år på jobbet, och så blev det lite födelsedagsfest för henne efter att vi hade haft lunch. Det gjorde vi för att alla skulle kunna vara med.Då serverades det daimtårta och kaffe, vilket var gott?väldigt god efterrätt!...

Då har jag varit på Habiliteringsplan idag, där jag fick träffa specialpedagogen och kuratorn precis som vanligt kan man väl säga då det är Habiliteringsplan! Först så gick vi igenom lite om vad som sas förra året. Sen så hade de bägge två lite frå...